Följ @frost_emma Emma Frost

Me and my brother in the opera: Sesto. He’s covered in blood, as one often is in operas.
#opera #lifeofasinger #LaClemenzaDiTito #Mozart #work #clemenzaditito #instaclassical #classicalmusic #classical #blood #horror #drama #lol (på/i Fredriksten Festning Halden)

(Reblogged from this-is-not-jewish)

Annio and Servilia backstage. #love #opera #LaClemenzaDiTito #Mozart #work #hummingbirds #lifeofasinger #clemenzaditito #instaclassical #classicalmusic

Det tar sig, Google! 😊 #EmmaFrost #lifeofasinger #opera #soprano

"Yeah I know you’re sad and stuff but if you don’t do something NOW my brother is going to die. Yeah I said it: DIE." Me as Servilia in La Clemenza di Tito. Here with Vitellia, Leena Malkki. Premieres July 4th 2014. #Mozart #opera #LaClemenzaDiTito #Servilia #Vitellia #soprano #lifeofasinger #clemenzaditito #summer14

A little insight in our living-room rehearsal of Mozarts Der Schauspieldirektor. But there’s a chandelier *yeey* Here is Mlle Silberklang (Anna Eklund-Tarantino) Rehearsing her aria with our wonderful mini orchestra🎶 #lifeofasinger #opera #Mozart #classical #instaclassical #classicalmusic #music #DerSchauspieldirektor

tastefullyoffensive:

Disney’s ‘Game of Thrones’ (Updated) by Fernando Mendonça and Anderson Mahanski

(Reblogged from babyslime)

Our kapellmaestro has a very relaxed way of sitting during recitatives 😁 #LaClemenzaDiTito #Mozart #opera #classicalmusic #classical #clemenzaditito #instaclassical (på/i City Of Malmö (Sweden))

Just like in Les Misérables I have nothing to do in more than the first half of act two in La Clemenza di Tito (Servilia). Enjoy a cup of coffee+my fantastic big voiced colleagues😘💓🎶🎼 #lifeofasinger #LaClemenzaDiTito #Mozart #opera #classical #clemenzaditito #instaclassical

vardhundenothello:

Farväl till en kär vän.

I dag fick vi meddelande från våra kollegor på Linnégården att en av Othellos käraste vänner hade gått bort, hon blev 96 år. Othello och jag slutade på Linnégården i oktober 2013, men när meddelandet kom åkte vi direkt in till Stockholm för att ta farväl.

Alla som har gått kurs med oss eller mött oss på mässor har hört hennes historia. Varje dag efter lunch ringde sjuksköterskorna till oss. Den lilla damen, tunn och bräcklig som en fågelvinge, gick då fram och tillbaka i korridorerna med sin rullator och var så rädd och orolig att man fick ont i hjärtat. Hon hittade inte vägen hem och hennes pappa kom till att bli så arg, så arg om hon inte kom hem i tid. Inget vi sade eller gjorde kunde få henne lugn eller på andra tankar, ingen läkemedel hjälpte. Hon måtte hem. Även om hennes man satt med henne och försökte lugna henne förblev hon lika vilsen och rädd. Hon kände inte igen honom, vi var alla främlingar. “Varför ljuger ni för mig?!” kunde hon fråga om vi försökte förklara för henne. Det enda som hjälpte var Othello.

"Othello! Othello!" ropade hon när vi skickade Othello fram till henne "Othello, kom till mig, älskade lille hund!" Jag tycker det är fascinerande att hon i sin demenssjukdom, där hon inte kom ihåg sin make genom 78 år, sina  ägodelar eller sin historia, så kom hon ihåg Othello. Hon kom ihåg hans namn, hon kom ihåg VEM han var i hennes liv, och hon visste vad hans närvaro betydde. Han betydde frälsa. Han betydde att allt kom till att bli bra. Jag vet att det låter pretentiöst, men jag svär, om ni hade fått se hennes reaktion när Othello hoppade upp på hennes rollator och hon fick krama honom så hade ni hållit med mig. Det var frälsa.

Sedan lyfte vi Othello upp i sängen med henne och lät de ligga där  tills hon somnade (bilden), vilket aldrig var länge, utmattad som hon var. Medans hon sov lyfte vi ned Othello från sängen och när hon vaknade så var hon lugn, och lugnet håll i sig resten av dagen. Hon var ett skolboksexempel på hur en hund kan ersätta lugnande mediciner, jag skulle önska att ni alla fick se det. 

Jag har torkat många tårar vid hennes säng och i dag, när Othello och jag kom till Linnégården för att lämna blommor till familjen, fällde jag några igen. På väggen bredvid hennes säng och på nattduksbordet hade personalen ställd fram bilder på Othello. Även fast det är 7 månader sedan Othello och jag slutade på Linnégården så har hon helt till det sista kommit ihåg honom. Personalen har använd bilder av Othello för att få henne på bättre humör och avleda hennes tunga tankar, och hennes “älskade lilla hund” var den siste hon såg när hon slöt ögonen. Det gör mig glad att det var han som följde henne hem.

(Reblogged from vardhundenothello)